Debatt – Svårt att motivera retroaktiv lagstiftning för flytt av tjänstepensioner

Regeringen har i en 23-sidig promemoria föreslagit slopade avgifter för återköp och flytt av privata fond- och depåförsäkringar. I förslaget föreslås också ett tak för administrativa avgifter. Förslaget gäller inte bara nya försäkringar utan också redan ingångna försäkringsavtal. Det innebär att förslaget får retroaktiv verkan. Förslaget har remitterats och Folksam har lämnat synpunkter genom Svensk Försäkring.

Förslaget handlar om fond- och depåförsäkringar. I Folksam erbjuder vi fondförsäkring, en livförsäkring som är knuten till fonder. I försäkringsvillkoren regleras under vilka förutsättningar försäkringen kan avslutas och kapitalet i försäkringen flyttas.

I sak har vi inget emot regler som underlättar flytt av tjänstepensionssparande. Genom förslaget öppnar emellertid regeringen en dörr för retroaktiv lagstiftning på det förmögenhetsrättsliga området som kan vara svår att stänga igen. Folksam har därför inhämtat ett utlåtande om riskerna med retroaktiv lagstiftning samt om sådan reglering förekommer i andra länder inom förmögenhetsrätten från civilrättsprofessor Mårten Schultz. Av utlåtandet framgår något förkortat följande.

Retroaktiv lagstiftning är ovanlig men föremål för diskussion nu och då. När det gäller retroaktiv kriminalisering, dvs att göra en handling kriminell i efterhand, är saken klar. Ingen ska dömas till straff för handlingar som inte var straffbelagda när de begicks. Detta är en av legalitetsprincipens grundbultar och framgår av bl.a. regeringsformen. Men här finns också ett mer utvidgat förbud mot retroaktiv lagstiftning. Andra stycket i RF 2:10 uttrycker en liknande men inte lika långtgående begränsning på ett annat offentligrättsligt område – inte heller skatteregler får ges retroaktiv effekt, även om det här finns ett visst handlingsutrymme.

En kort internationell utblick ger en liknande bild av synen på retroaktivitet. I USA:s konstitution finns en regel som stadgar, fritt översatt, att ingen retroaktivt gällande lag får stiftas. Regeln antas enbart ha relevans för straffrätt men huruvida regelns andemening borde utsträckas även till civilrätten har diskuterats. Thomas Jefferson skrev i ett ofta citerat brev, att ”ex post facto”-lagar är generellt sett orättfärdiga i såväl civil- som kriminalrättsliga sammanhang. I norsk statsrätt stadgar den Norske grunneloven i 97 § att ”Ingen Lov maa gives tilbagevirkende Kraft”. Retroaktivitetsförbudet har i Norge fått ett generellt uttryck.

I vissa länder finns ett förbud mot retroaktiv lagstiftning även avseende civilrättslig lagstiftning. I den franska civilkoden stadgar den andra artikeln, fritt översatt, att lagen avser framtida händelser; den har ingen retroaktiv effekt. Även om denna regel i vissa fall har fått vika för annan lagstiftning ger den en tydlig huvudregel om att retroaktiv lagstiftning som utgångspunkt är fel även på civilrättens område i den inflytelserika franska civilkoden (Code Napoleon).

Åter till Sverige. Utanför de offentligrättsliga områden som angivits ovan saknas ett allmänt förbud för retroaktiv lagstiftning i Sverige. Men frågan om retroaktiv lagstiftning i allmänhet bör undvikas har varit föremål för viss behandling i lagstiftningsarbetet. I betänkandet Medborgerliga fri- och rättigheter: Regeringsformen (SOU 1975:75 s. 159) sägs: ”Fri- och rättighetsutredningen delar självfallet uppfattningen att retroaktiv lagstiftning på förmögenhets- och, framför allt, skatterättens områden som huvudregel bör undvikas. Medborgarna har ett berättigat anspråk på att kunna planera sina förhållanden utifrån gällande rätt.”

Fri- och rättighetsutredningens uttalande är av speciellt intresse i detta sammanhang eftersom det särskilt betonar att retroaktiv lagstiftning på förmögenhetsrättens område bör undvikas.

Frågan om retroaktiv lagstiftning på civilrättens område aktualiserades även i en departementspromemoria från 2003 (DS. 2003:9) som rörde förändrade regler om skadestånd i form av livränta. Där yttrades bland annat att materiella bestämmelser som regel endast bör tillämpas i fråga om förhållanden som inträtt efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.

I promemorian ges också exempel då förmögenhetsrättslig lagstiftning getts retroaktiv verkan:

”Som exempel kan nämnas generalklausulen i 36 § avtalslagen. Paragrafen gjordes, med vissa undantag, tillämplig även på avtal som ingåtts före dess tillkomst. Det angavs i förarbetena att en sådan ordning var motiverad av hänsyn till olägenheten att ha olika regler gällande vid sidan av varandra under lång tid (prop. 1975/76:81 s. 149). Ett annat exempel är de överväganden som gjordes vid tillkomsten av konkurrenslagen (1993:20). ”

Även om något generellt förbud för retroaktiv lagstiftning saknas i Sverige så betraktas retroaktivt verkande lag på förmögenhetsrättens område således med skepsis. Detsamma gäller även vid en internationell jämförelse. Som anförts ovan finns särskild anledning att vara försiktig med retroaktivt verkande reglering som påverkar egendomsskyddet negativt. I egendomsskyddet ingår även skyddet för ekonomiska intressen knutna till t.ex. avtal.

För Folksams del kan vi sammanfattningsvis konstatera att för företag inom finanssektorn såsom försäkringsföretag och banker är det centralt för både kunder och företag att regelverken är robusta och förutsägbara. Försäkringsavtal är ofta långvariga, på samma sätt som ett bostadslån hos en bank. Vi ser med oro på hur lättvindigt regeringen lägger fram ett förslag om retroaktiv lagstiftning, något som i många andra länder inte är tillåtet. På sikt kan det leda till att den återhållsamhet som framgår av tidigare lagstiftningsarbeten avseende retroaktiv lagstiftning urvattnas.

Charlotta Carlberg, vd Folksam Fondförsäkrings AB

Följ oss på