Folksams chefsekonom Marcus Svedbergs kommentar på det amerikanska valet

Kortsiktiga vinster på bekostnad av hållbar utveckling

Folksam argumenterade för några veckor sedan att valet kan utgöra höjdpunkten men absolut inte slutpunkten för vad som brukar kallas amerikansk ekonomisk exceptionalism. Att Trump inte bara vann med större marginal än väntat, vilket ger honom ett mycket starkt mandat, utan även ser ut att få med sig en republikansk majoritet i båda kamrarna gör att sannolikheten för detta ökar.

Man kan bryta ned den förväntade utvecklingen kring fyra breda slutsatser.

För det första kommer politiken att främja kortsiktiga vinster på bekostnad av hållbar utveckling.
Det handlar dels om en finanspolitik som fokuserar på skattesänkningar och ignorerar skuldsättning och dels om avregleringar som ökar företagens vinster på kort sikt men till exempel försvårar hållbar utveckling på längre sikt inom exempelvis klimatområdet. Utökad fossilproduktion i linje med slagorden ”drill baby drill” och minskade investeringar i grön teknologi genom begränsningar i klimatpaketet IRA är andra exempel.  

För det andra handlar det om att prioritera USA framför omvärlden.
Slagord som ”America First” och ”Make America Great Again” är helt centrala för MAGA-rörelsen och kommer inte minst märkas inom handelspolitiken där USA vill införa breda tullar på alla importörer, inklusive allierade, och extremt höga tullar på Kina. Det finns även tydliga spår av detta i migrationspolitiken där man inte bara vill stoppa utan till och med reversera immigrationen.       

För det tredje finns ett starkt drag av populism på bekostnad av pluralism.
Trumps högerpopulism underblåser en underliggande polarisering i det amerikanska samhället där landsbygd ställs mot stad, män mot kvinnor och utbildade mot outbildade, vilket bland annat leder till minskad mångfald och pluralism.  

Sist men inte minst så kan man se hur en amerikansk oligarki växer sig allt starkare på bekostnad av, åtminstone den liberala, demokratin.
Oligarki brukar definieras som ett fåmansvälde där ett mindre antal personer styr genom att ha tillgång på kapital. Pengar och storföretag har länge varit en central del av amerikanska valrörelser men Elon Musks omfattande finansiering av, kampanjande för och nära band till Trump är på en ny nivå. Vicepresident JD Vance har samtidigt ett mycket nära förhållande till miljardären Peter Thiel och hans nätverk av techentreprenörer.

Ovanstående slutsatser ses inte nödvändigtvis som negativt bland en stor del av de republikanska väljarna. Att framgångsrika företagsledare och deras nätverk får stort inflytande över politiken anses snarare vara något positivt. Och att USA prioriterar sig självt anses även det vara något positivt bland många av Trumps väljare. Problemet är att den föreslagna politiken inte levererar långsiktiga lösningar utan snarare snabba fixar som riskerar att undergräva förtroendet för de ekonomiska och politiska institutionerna och, inte minst, USA:s roll i världen. 

Man kan avslutningsvis notera att marknadsreaktionen varit helt rationell. Räntorna stiger som ett resultat av att den ekonomiska politiken är inflationistisk. Lägre skatter och mindre regleringar förväntas öka bolagens vinster på kort sikt varför aktiemarknaden stiger samtidigt som högre tullar ger stöd till en starkare dollar. Frågan är hur länge det varar. Tankesmedjan Petersen Institute har räknat att effekten av Trumps migrationsplan skulle kunna öka inflationen i USA med 1,5 procent och minska tillväxten med 3 procent inom tre år och IMF uppskattar att handelstullarna kan kapa 0,8% av världens tillväxt 2025 och 1,3% år 2026.

Marcus Svedberg, chefsekonom Folksamgruppen